Nu är det redan 14 månader sen vi sträckte ut en hand och bad om hjälp för att få starta upp vår ivf utredning. 
Jösses! 14 månader och ändå känns det som om det var igår som vi ringde till vår läkare. Det skrämmer mig lite att tiden har gått så fort, för jag inser också att det är tiden som tickar på. Jag är ju nyss fyllda 34 och oddsen för att lyckas sjunker snabbt efter 30 och ännu mer efter 35. 

Igår fick jag min "första" menstruation efter vårt misslyckande. Den kom 6 dagar för sent men sköterskan i Göteborg sa att det är normalt att menscykeln sätts ur balans efter ett ivf försök. Det är nog första gången som jag varit "glad" över att få mensen. Trodde ett tag att något kunde vara fel. Vecka 3 är vårt försök att sätta tillbaka vårt frysta embryo inplanerat. Nu kan det bli lite förskjutet, beroende på när min ägglossning inträffar i januari. Vi ser med spänning fram emot detta och jag kan säga att det är skönt att "leva normalt" ett tag. Speciellt nu över jul och nyår. 

Får passa på att önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Ta hand om varandra! ♥