Vi kom ner på förmiddagen idag till Sahlgrenska och J fick lämna sitt prov direkt. Jag gick därför in ensam på avdelningen och skrevs in samt fick två panodil och en Flunitrazepam Mylan som är en sömntablett. Den gjorde mig avslappnad inför ingreppet och då passade sköterskan på att sätta en infart i min arm.

 

 

J hann dit efter en liten stund och filmade proceduren då hon satte dit kanylen för att jag någon gång ska kunna våga mig på att se hur det går till. Lite i terapisyfte kan man säga. Jag kollade på filmen när vi kom hem och det gick jättebra! Vågade se hela filmen utan att må dåligt och det betyder att jag gjort framsteg i min rädsla. :))

11.50 var det vår tur att gå in på operationssalen. Lite lagom lullig får jag lägga mig i stolen och får min första morfindos. Läkaren lägger lokalbedövningen och sen väntar vi en liten stund för att den ska hinna ge effekt. Därefter sticker hon in nålen upp mot mina äggledare och suger ut blåsorna en efter en. Allt kunde följas på skärmarna runt oss. Jag får min andra morfindos och äggen på andra sidan tas sedan ut på samma sätt. 

När vi var nere på SU i måndags hittade läkaren 12 äggblåsor och döm om min förvåning att alla var kvar idag och varje blåsa innehöll ett ägg! Vi blev otroligt glada över det! Sist hade vi 5 blåsor av totalt 8 som innehöll ägg. Tre var alltså tomma förra gången. 

Idag fick jag morfin men lustgasen behövde jag aldrig använda. Ingreppet gick bra och relativt smärtfritt. 
Skönt att kunna vara lite mer klar i huvudet, lustgasen gör mig annars dåsig och nästan lite full.
Denna gången slapp jag det och kunde aktivt följa med på skärmen när hon plockade ut äggisarna. :))

När det var klart fick vi komma in på vårt rum och då fick jag fruktansvärda smärtor på vänster sida. Det gjorde så ont att jag till slut inte kunde hålla tårarna tillbaka. Sköterskan gick då till läkaren som ordinerade ut mer morfin. Sköterskan gav mig en spruta med smärtlindring i skinkan, vilket jag inte alls tvekade på då jag hade så fruktansvärt ont. Den värsta smärtan klingade sakta av och vi åt lite frukost innan jag tog på mig kläderna igen. Vi fick följa med henne in på ett annat rum där vi tillsammans pratade om dagens resultat och kommande besök. 

När vi nästan var klara att åka hem blev jag plötsligt illamående och alldeles genomsvett. Fick en påse att kräkas i, men eftersom jag inte ätit sen midnatt bortsett från smörgåsen fem minuter tidigare, så kom inget upp. Hon förklarade att det är den sista morfinsprutan som orsakar illamåendet. Fick lägga mig ner på sängen en stund och när jag kände mig bättre gick J och hämtade bilen för att jag skulle slippa gå så långt. ♥

Innan vi fick åka hem var jag tvungen att gå på toaletten och rapportera huruvida jag blöder eller inte. 

När vi kom hem somnade jag och sov i tre timmar. Nu på kvällen är smärtan tillbaka, en krampliknande känsla och jag blöder rejält, så J fick åka till affären o köpa nattbindor till mig. Jag har svårt att gå upprätt pga kramperna. Det bör gå över inom ett par dagar, men om jag skulle bli sämre fick jag order om att höra av mig till sjukhuset.