Sorg...

Igår tog jag ett graviditetstest :((



Min testdag enligt sjukhuset är på fredag men jag har haft symtom på att mensen är på väg. Kände att jag ville testa för att bekräfta mina misstankar. Idag kom den, självklart när jag befann mig på jobbet. Givetvis är vi oerhört besvikna och det är tungt just nu. Ordet jag kan beskriva det med är sorg.
Man sörjer återigen barnet som inte blev till, att inte få uppleva glädjen att få bli förälder.
Jag har fantiserat om att få ge J ett glatt besked på Alla Hjärtans Dag om att han skulle bli pappa, men så blir det inte nu. Visst är det kanske dumt att ta ut något i förskott, men man måste väl få drömma lite ibland? :(( ♥

Jag har tagit kontakt med Sahlgrenska som bokade in oss för ett nytt försök. Väntetiderna är långa och vi ska få komma dit i maj, vecka 18. Usch va jobbigt att ringa dit o säga att vi misslyckats. Kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag pratade med sköterskan. :((
Jag kommer påbörja medicineringen ungefär vecka 13. Då börjar resan med nässpray och dagliga injektioner igen. Läkaren kommer innan dess se över vår behandling som vi just haft och kolla om vi behöver ändra doserna eller eventuellt testa helt andra mediciner. 

Jag frågade henne om möjligheten att få prata med en kurator och de har en kvinna på plats som är väldigt duktig i ämnet. Det är jag som behöver det stödet, men J säger att han givetvis följer med mig om jag vill att han gör det. ♥ Tyvärr är det långt att åka till Göteborg för ett samtal på en timme i veckan, men hon kan isåfall ordna så att vi kan träffas då vi redan är inbokade för besök på sjukhuset. Som jag sa så vill jag inte "bara" träffa en kurator utan jag vill prata med någon som kan och vet mycket om IVF. Jag behöver prata om att jag känner mig misslyckad som kvinna. Att inte kunna bli med barn utan kruseduller är en tung börda att bära på. Det är lätt att lägga skulden på sig själv, fast J säger att jag absolut inte ska göra det. ♥

Nu ska vi ladda om energierna ett tag och jag ska försöka göra mitt bästa i att inte oroa mig alltför mycket. 




Tack för allt ert stöd älskade vänner! Utan er vet jag inte vad jag gjort! ♥