Söka hjälp...
Jag blivit något av en expert på att dölja hur jävla dåligt jag mår. Fanns det ett yrke för detta skulle jag stå högt i kurs. Var på en föreläsning om stresshantering via jobbet och då insåg jag att alla fysiska och psykiska symtom på stress som togs upp stämmer in på mig. Jag förstod att jag måste få hjälp utifrån och vände mig efter mötet till min chef om att få gå via företagshälsovården. Tyvärr blev svaret NEJ då mina hälsoproblem baseras på mitt privatliv och inte min arbetssituation. Tog kontakt med företagshälsovården och frågade om jag kunde komma dit som privatperson. Självklart är jag välkommen.... Om jag är villig att betala 1250 kr/timma hos stresscoachen.
Alltså helt uteslutet. Att åka till Sahlgrenskas IVF-psykolog 1 gång/vecka för en timmas samtal blir alltför omständigt och dyrt, då jag måste vara ledig en hel dag från jobbet.
Det är för övrigt sjukt svårt att veta vart man ska vända sig, speciellt då man redan mår fruktansvärt dåligt och inte kan tänka rationellt.
Häromdagen kontaktade jag MVC för att kolla när det är dags för mitt cellprov. Klantig som jag är så missar jag givetvis telefontiden, men chansar och åker dit efter jobbet vid fyra. På plats finns kvinnan som försökt nå mig via telefon och jag får följa med henne in på kontoret. Där kollar vi när det är dags för cellprov och av en ren slump så frågar jag henne om det finns samtalshjälp att få, då man mår så dåligt som jag gör. Deras läkare knackar plötsligt på dörren och kommer in, i ett annat ärende och barnmorskan rådfrågar därför henne. Hon frågade om jag kunde tänka mig att berätta om vår situation som ofrivilligt barnlösa och då brast det för mig. Tårarna rann, rösten skar sig och jag skakade i hela kroppen. Hon reagerade direkt och bestämde sig genast för att skriva en akut remiss till deras egna psykolog på MVC, som är insatt i vad IVF innebär.
Nu kommer jag äntligen få den hjälp jag så länge behövt! Är för evigt tacksam gentemot barnmorskan som tog sig tid med mig, trots att hon precis skulle gå hem från jobbet när jag klev in. ♥
Alltså helt uteslutet. Att åka till Sahlgrenskas IVF-psykolog 1 gång/vecka för en timmas samtal blir alltför omständigt och dyrt, då jag måste vara ledig en hel dag från jobbet.
Det är för övrigt sjukt svårt att veta vart man ska vända sig, speciellt då man redan mår fruktansvärt dåligt och inte kan tänka rationellt.
Häromdagen kontaktade jag MVC för att kolla när det är dags för mitt cellprov. Klantig som jag är så missar jag givetvis telefontiden, men chansar och åker dit efter jobbet vid fyra. På plats finns kvinnan som försökt nå mig via telefon och jag får följa med henne in på kontoret. Där kollar vi när det är dags för cellprov och av en ren slump så frågar jag henne om det finns samtalshjälp att få, då man mår så dåligt som jag gör. Deras läkare knackar plötsligt på dörren och kommer in, i ett annat ärende och barnmorskan rådfrågar därför henne. Hon frågade om jag kunde tänka mig att berätta om vår situation som ofrivilligt barnlösa och då brast det för mig. Tårarna rann, rösten skar sig och jag skakade i hela kroppen. Hon reagerade direkt och bestämde sig genast för att skriva en akut remiss till deras egna psykolog på MVC, som är insatt i vad IVF innebär.
Nu kommer jag äntligen få den hjälp jag så länge behövt! Är för evigt tacksam gentemot barnmorskan som tog sig tid med mig, trots att hon precis skulle gå hem från jobbet när jag klev in. ♥