Den här resan som jag och J gör tillsammans har varit allt annat än lätt. Det påfrestar fysiskt (för mig) och givetvis känslomässigt/psykiskt för oss båda. Sen vårt senaste misslyckande har det varit tungt. Vardagen fungerar men jag märker att vår relation är påfrestad. Vi älskar varandra, inga tvivel om det! Det som är jobbigt är att man glömmer bort att ta hand om varandra och stundtals är det svårt att fokusera på hur viktigt det är att vi är i harmoni med varandra. Närheten är inte den samma som förut, vi hugger på varandra för småsaker som sen blir till stora bråk.

Vi är inplanerade för äggplock vecka 37, men häromdagen satte vi oss ner för att prata med varandra om att vi nästan konstant är irriterade och att vi tjafsar som vi gör. (det slutade återigen i ett storbråk). Vi kom till slut fram till att vi inte är redo för sista försöket. Därför ringde jag till SU och sa som det var. Vi är i obalans i relationen och vill inte försöka när det är så. Alltså har vi ställt in höstens försök på obestämd framtid. Det viktigaste är att vi samspelar bättre och mår bra i förhållandet innan vi går vidare. Annars är det som gjort för att misslyckas igen.