Det senaste dygnet har lillan i magen varit lugn, alldeles för lugn. I vanliga fall känner jag av henne regelbundet och har såklart blivit lite nervös över förändringen i hennes rörelsemönster. När jag vaknade idag fick jag inte kontakt med bebisen alls, vilket jag alltid får på morgnarna. Jag gjorde allt. Låg på sidan i över en timme, drack kallt vatten, masserade magen med olja, buffade försiktigt på henne, tog en varm dusch vilket alltid ger en reaktion, men ingen respons alls. Då min oro ökade tog jag telefonen o ringde till förlossningen för rådgivning. De tyckte att vi skulle komma in på en kontroll, så vi satte oss i bilen och körde dit. Hela tiden hade jag dåligt samvete för att jag tog upp deras tid, men när vi kom förklarade bm att det är bättre att komma in en gång för mycket och vara på den säkra sidan.

 

Jag kopplades upp på en maskin som mäter hjärtljud och jag skulle trycka på en knapp då jag kände fosterrörelser. Man kunde höra hjärtat som slog perfekt, blödig som jag är kom tårarna direkt och jag drog en lättnadens suck. Vi kunde även höra hur hon rörde sig, men jag kände inget i magen. Bm förklarade att hon troligtvis flyttat på sig och sparkar bak mot ryggen. Där känner man inte sparkarna på samma sätt. Urinprov och blodtryck togs på mig, båda med bra resultat. Läkaren avslutade undersökningen med ett ultraljud och det såg bra ut. Bebisen följer den normala kurvan, dock något i underkant men ändå godkänt. 

 

Nu så här efteråt är jag glad att vi åkte in. Tänk om något verkligen varit galet och vi bara ignorerat det. Då kan man riskera att få betala ett högt pris och det är jag inte redo att göra. Bm och läkaren säger att om samma sak händer igen så ska jag ringa o komma tillbaks till dem.