Dagen för ägguttag...
Gick upp vid fyra imorse. Trötta som jag vet inte vad satte vi oss i bilen vid fem.
Vi hade tid hos läkaren på Sahlgrenska 7.30.
Efter lite krångel med parkeringspengar gick vi in på kliniken. Jag var sammanbiten o sa inte så mycket, nervös och orolig som jag var inför "ingreppet". Väl på avdelningen fick vi komma in i ett rum med tre sängar. Vi var de första att anlända. In kliver en norsktalande barnmorska, helt underbar från första stund. Hon gav mig något som såg ut som ett urtvättat nattlinne och ett par sladdriga strumpor som gick upp på låret.
Detta får du byta om till säger hon och ler. Jag har aldrig känt mig så snygg! Hihi! ;))
Hon la en vetekudde på min mage, jätteskönt!
J var lika snygg han, i en fin rock, hårnät och tossor.
Vi hade tid hos läkaren på Sahlgrenska 7.30.
Efter lite krångel med parkeringspengar gick vi in på kliniken. Jag var sammanbiten o sa inte så mycket, nervös och orolig som jag var inför "ingreppet". Väl på avdelningen fick vi komma in i ett rum med tre sängar. Vi var de första att anlända. In kliver en norsktalande barnmorska, helt underbar från första stund. Hon gav mig något som såg ut som ett urtvättat nattlinne och ett par sladdriga strumpor som gick upp på låret.
Detta får du byta om till säger hon och ler. Jag har aldrig känt mig så snygg! Hihi! ;))
Hon la en vetekudde på min mage, jätteskönt!
J var lika snygg han, i en fin rock, hårnät och tossor.
Jag fick lägga mig på bädden och hon kom med en lugnande tablett, och två värktabletter, precis som jag bett att få. Efter ungefär 10 minuter känner jag effekten av att bli avslappnad och då släpper min oro litegrann. Hon kommer in och sätter en nål i mitt armveck som jag förberett med emlasalva. Plötsligt hör jag hur något händer. Jag vågar inte titta, men hör J säga till mig att titta på honom istället. Det torkas febrilt, på barnmorskan, på min arm och på golvet. Jag är väldigt lättstucken med stora fina blodådror. Kanske lite för bra eftersom vi lyckades bloda ner det mesta när hon satte dit kanylen.
Oj oj hör jag henne säga. Här var det fart på flödet! :))
När kanylen väl var på plats känner jag mig helt ok, inte alls svimfärdig. Visst är det ovant att ha en kanyl i armen, men jag lär mig snabbt hur jag ska röra armen för att inte känna den. Hon sprutar in lite koksalt och jag inser att det inte känns alls. Vi får vänta på rummet i ungefär 10 minuter, då barnmorskan kommer tillbaka och ber oss följa med. Jag fick gå på toaletten och sen gick vi mot operationsrummet. Där får jag väga mig, så de kan dosera morfinet rätt. Vi får sprita händerna och går in i rummet bredvid. En man möter oss, det visar sig vara vår läkare för dagen och han är hur trevlig som helst! Rummet har lite dämpad belysning och lugn musik spelas i högtalarna.
När kanylen väl var på plats känner jag mig helt ok, inte alls svimfärdig. Visst är det ovant att ha en kanyl i armen, men jag lär mig snabbt hur jag ska röra armen för att inte känna den. Hon sprutar in lite koksalt och jag inser att det inte känns alls. Vi får vänta på rummet i ungefär 10 minuter, då barnmorskan kommer tillbaka och ber oss följa med. Jag fick gå på toaletten och sen gick vi mot operationsrummet. Där får jag väga mig, så de kan dosera morfinet rätt. Vi får sprita händerna och går in i rummet bredvid. En man möter oss, det visar sig vara vår läkare för dagen och han är hur trevlig som helst! Rummet har lite dämpad belysning och lugn musik spelas i högtalarna.
Totalt var vi sex personer i rummet. Vid det här laget är jag avslappnad och hinner knappt tänka innan jag är på plats i gynstolen. Jag informerar vår läkare att jag inte vill höra honom säga till när han lägger lokalbedövningen.
Innan jag vet ordet av känner jag några puffar inne i underlivet. Så, säger läkaren. Nu är lokalbedövningen gjord.
Jag hann inte fatta vad som hände och det gjorde inte alls ont! :))
Känner ytterligare tryck, som om han knuffar på insidan, det är nålen som ska punktera äggblåsorna för att suga ut äggen. Det gör fortfarande inte ont. När det är dags för att tömma andra äggstocken på ägg får jag en ny dos morfin. Det där sköna ruset kom igen. Vi tittar på skärmen, jag ser något som liknar en liten prick. Tittar på läkaren och frågar om det är ett ägg. Han skrattar och säger att det är den där saken jag inte gillar. (nålen med andra ord) *skämdes lite*
Hela ingreppet gick smärtfritt. Var man än läser på nätet säger de flesta att det gör jätteont, därför har jag skrämt upp mig i förväg. Till ingen nytta!
Jag är hög som ett hus och barnmorskan hjälper mig ner från stolen och läkaren säger att det är klart.
Vi går sen tillbaka till rummet för att äta lite frukost. Nu kommer smärtan och den slår till som en blixt. Nu gör det riktigt ont, som en kraftfull mensvärk. Jag får en värmekudde på magen och en muskelavslappnande tablett.
Vi äter vår frukost och sen får J gå iväg o lämna prov. Min duktiga älskling. :))
Under tiden kommer vår norska barnmorska in och jag frågar om vi kan ta bort kanylen. Självklart gör vi det, svarar hon. Jag får hålla lite tryck mot sticksåret eftersom det fortfarande blöder ymnigt. När hon ska gå o hämta ett plåster ber jag henne om ett med Hello Kitty på. Hon skrattar åt mig o säger att hon ska se vad hon kan göra. Min sjuka humor dök upp några gånger under vistelsen, jag skyller på att jag var hög som ett hus! ;))
Nu får vi vänta ett par dagar för att se om äggen blivit befruktade.
Barnmorskan lutar sig över mig och ger mig min första morfindos i kanylen. Wow, utropar jag! Vilken känsla! :))
Jag hör mig själv sluddra som en alika, men ska givetvis öppna käften ändå! Jag får en mask att andas i. Lustgasen ger också den ett härligt rus. Ett rör körs fram precis bredvid mitt ansikte, ett utsug förklarar barnmorskan. Vi vill inte att vi i personalen andas in för mycket av gasen. Då kan det bli tokigt, säger hon o ler. Jag fnissar och skämtar mig genom större delen av proceduren. Personalen skrattar åt mig. Hoppas de inte tyckte jag var helt kockobello.
Jag hör mig själv sluddra som en alika, men ska givetvis öppna käften ändå! Jag får en mask att andas i. Lustgasen ger också den ett härligt rus. Ett rör körs fram precis bredvid mitt ansikte, ett utsug förklarar barnmorskan. Vi vill inte att vi i personalen andas in för mycket av gasen. Då kan det bli tokigt, säger hon o ler. Jag fnissar och skämtar mig genom större delen av proceduren. Personalen skrattar åt mig. Hoppas de inte tyckte jag var helt kockobello.
Innan jag vet ordet av känner jag några puffar inne i underlivet. Så, säger läkaren. Nu är lokalbedövningen gjord.
Jag hann inte fatta vad som hände och det gjorde inte alls ont! :))
Känner ytterligare tryck, som om han knuffar på insidan, det är nålen som ska punktera äggblåsorna för att suga ut äggen. Det gör fortfarande inte ont. När det är dags för att tömma andra äggstocken på ägg får jag en ny dos morfin. Det där sköna ruset kom igen. Vi tittar på skärmen, jag ser något som liknar en liten prick. Tittar på läkaren och frågar om det är ett ägg. Han skrattar och säger att det är den där saken jag inte gillar. (nålen med andra ord) *skämdes lite*
Min älskling finns med mig hela tiden. Han håller sin hand på min axel o ser till att jag mår bra. :))
Hela ingreppet gick smärtfritt. Var man än läser på nätet säger de flesta att det gör jätteont, därför har jag skrämt upp mig i förväg. Till ingen nytta!
Jag är hög som ett hus och barnmorskan hjälper mig ner från stolen och läkaren säger att det är klart.
Vi går sen tillbaka till rummet för att äta lite frukost. Nu kommer smärtan och den slår till som en blixt. Nu gör det riktigt ont, som en kraftfull mensvärk. Jag får en värmekudde på magen och en muskelavslappnande tablett.
Vi äter vår frukost och sen får J gå iväg o lämna prov. Min duktiga älskling. :))
Under tiden kommer vår norska barnmorska in och jag frågar om vi kan ta bort kanylen. Självklart gör vi det, svarar hon. Jag får hålla lite tryck mot sticksåret eftersom det fortfarande blöder ymnigt. När hon ska gå o hämta ett plåster ber jag henne om ett med Hello Kitty på. Hon skrattar åt mig o säger att hon ska se vad hon kan göra. Min sjuka humor dök upp några gånger under vistelsen, jag skyller på att jag var hög som ett hus! ;))
När vi lämnar sjukhuset är jag fortfarande påverkad av tabletten, känner mig lite lullig och verkar inte ha några bekymmer alls. När jag och älsklingen pratar om det som hänt inser jag att mitt minne sviktar periodvis. Han försöker fylla i mina luckor och vi skrattar. Tänk vad morfin o lustgas kan åstadkomma. Minne som en guldfisk! :))
Jag har haft rejält ont i äggstockarna idag och fått en menstruationsliknande blödning. Jag somnade på soffan när vi kom hem och vi är båda allmänt trötta ikväll, annars mår jag riktigt bra!
Nu får vi vänta ett par dagar för att se om äggen blivit befruktade.
Om så är fallet kommer vi åka dit på torsdag för att återinföra ett av dem. ♥