På andra försöket fick vi fram flera ägg och två av dem befruktades. I samråd med vår läkare på kliniken beslutade vi att återföra båda äggen in i mig på en och samma gång. Samma vecka som midsommar infaller mådde jag dåligt. Det gjorde ont i magen, svullnade upp rejält och jag kontaktade därför min läkare på hemorten.

 

Fick under torsdagen komma in till henne och då upptäcker hon att jag har vätska i buken. Hon misstänker överstimulering vilket ibland kan uppstå under Ivf. Hon kontaktar omgående vår klinik i Göteborg som då beordrar mig att påbörja behandling med blodförtunnande medicin (Fragmin), då risken för blodproppar ökar vid överstimulering. Jag tar första sprutan i magen redan samma kväll och får en tid på kliniken för kontroll och uppföljning fyra dagar senare. Under min undersökning hos läkaren här hemma nämner hon plötsligt att slemhinnan är tjock, vilket ibland kan indikera på en graviditet. Hon lovar inget men eftersom jag ruvar på två ägg så kunde det enligt henne tyda på att vi äntligen lyckats bli gravida. Jag var i chock. Både över hennes yttrande och pga överstimuleringen. Gråter på hennes kontor och tankarna snurrar runt i mitt huvud.

 

När jag vaknar dagen efter, på midsommarafton finns tanken på vad min läkare sa dagen innan kvar hos mig. Jag bestämmer mig för att ta ett graviditetstest. Jag tror inte mina ögon när två streck plötsligt uppenbarar sig på testet. Jag är i chock och vågar knappt tro mina ögon. Tar därför ännu ett test, denna gången ett digitalt från Clearblue och det visar gravid 2-3 veckor. Testen gjordes fem dagar före vårt officiella testdatum som vi fått av kliniken men resultatet gick inte att ta miste på.

 

 I vecka 8 (7+1) kommer vi ännu en gång till kliniken för vårt allra första ultraljud. Delvis för att se om vätskan minskat i buken samt bekräfta graviditeten. Det var där och då som vi för första gången fick se ett litet hjärta ticka på skärmen. Jag grät av glädje, vilken känsla! 

 

 

Nästa ultraljud gjordes i vecka 19 och allt såg väldigt bra ut. 

 

 

Nu sitter jag här, gravid med en liten flicka i åttonde månaden. När vi äntligen kommit hit,  då är all smärta, sorg och grusade förhoppningar som bortblåsta. Resan är plötsligt värd allt vi gått igenom, när jag känner hur vår dotter rör sig och sparkar runt i min mage. Vi älskar henne över allt annat, hon är så otroligt efterlängtad. ♥