Tidigare under påskveckan ringde kliniken och meddelade att vi fick fram två befruktade ägg. På långfredagen åkte vi ner till Göteborg för återföring. När vi kom in till läkaren meddelar hon plötsligt att våra två ägg inte mår bra och att de inte utvecklas som de ska. Vi blev otroligt chockade och undrade varför de inte ringt oss under morgonen. Då hade vi besparat oss resan dit, både känslomässigt och ekonomiskt. 

 

Läkaren ger oss två alternativ. 

 

Antingen för vi in båda äggen i mig eller så odlar de vidare på dem ytterligare två dagar för att se om de återhämtar sig. Jag vill inte sätta in äggen för att sen ruva i 20 dagars ovisshet till ingen nytta, så vi valde att odla vidare på våra små ägg för att se hur och om de vidareutvecklas till det bättre. 

 

Vi bokades in för en eventuell återföring idag, men imorse ringde kliniken. Äggen mår inte bra så det blir inget. 

 

Vårt första försök av tre har misslyckats och det gör ont i mitt hjärta. Det är första gången som vi går tomhänta ur en ivf. Vi har alltid fått minst ett ägg tillbaks in i mig.

 

Jag har redan innan varit försiktig i mina förväntningar och inte vågat bygga upp alltför stora förhoppningar. Därför föll jag inte så hårt denna gången, även om det smärtar väldigt mycket. 

Nu tar vi nya tag o siktar in oss på nästa försök.