Dagen har kommit då det är dags för första besöket. Jag är otroligt nervös men väldigt förväntansfull, J är lugn som en filbunke och som alltid optimist. Vi sitter ner i väntrummet, mitt hjärta bankar hårt vid det här laget. Vad kommer hända nu? Den supertrevliga sköterskan ropar in oss till ett litet rum, där hon skriver in oss, jag får mitt högkostnadskort, det kommer behövas säger hon och sen får vi återigen sätta oss i väntrummet. Efter bara ett par minuter kommer vår läkare ut och presenterar sig, vi följer med in i ett annat rum och får sitta ner mitt emot henne. 

Hon är vänlig och börjar ställa lite frågor om våra hälsotillstånd och sen förklarar hon hur vi ska gå vidare. 
Vi berättar att jag använt Clearblue monitor i över ett år, men utan resultat. Den ska öka chanserna att bli gravid med 89%. Då kanske ni förstår min oro vid det här laget?

Jag får sen gå in i rummet bredvid och klä av mig, för att göra en vanlig gynekologisk kontroll med ultraljud. 
Vill givetvis att J kommer med in, inte för att jag behöver stöd, utan mer för att han ska få känna sig delaktig. Fokus under en sådan här utredning ligger mycket på kvinnan och jag tycker inte att han ska behöva missa nåt. 
Titta älskling, säger jag glatt! Ser du våra äggisar? Vid det här laget ler jag från öra till öra! Kan tänka mig att kvinnor som gör ultraljud i början av graviditeten känner som jag gjorde då. Glädje! Jag har ägg! Wihoo! :))
Stora fina äggblåsor! Glädjen hos mig är total. :))

Det här ser bra ut säger läkaren och jag får klä på mig och vi sätter oss på hennes kontor igen.
Jag kommer skicka en remiss för IVF till Sahlgrenska i Göteborg, säger hon. 
IVF = In Vitro Fertilitsering (konstgjord befruktning)
Hon förklarar hur behandlingen kommer gå till och jag återkommer till detta senare i bloggen. 

Vi får varsin remiss i handen om att vi måste gå till vårdcentralen och lämna blodprov för att se så vi är friska och inte har hepatit, HIV osv.. Där... och just där svartnar det för mig. Jag har inte tagit blodprov på 18 år pga min fobi för blod och nålar. Hon försöker lugna mig men jag är uppriktigt skärrad när vi lämnar hennes kontor.