Jag har fått en tid i december om jag inte minns fel, hos min läkare för att spola mina äggledare med kontrastvätska för att se om det finns ärrvävnad eller något annat som blockerar mina äggstockars passage.
Jag läser om processen på nätet, vilket jag nu i efterhand inser var ett stort misstag! Varför skrämma upp sig i förväg? Jaja.. Nu är skadan skedd, det ska tydligen göra förbannat ont! :((

Bestämmer mig för att lugna ner mig och gå dit på egen hand, men när dagen kommer blir jag jättenervös och ångrar mitt val. J befinner sig på jobbet, så jag ringer en nära vän som ställer in sina planer och följer med mig som moraliskt stöd. Å så skönt att ha en hand att hålla när älsklingen är frånvarande. :))

Jag tar mina värktabletter en timma innan ingreppet, efter ordination från min läkare.
Som om det skulle ta ner smärtan med en alvedon o en ipren, muttrar jag för mig själv. 

Jag lägger mig i gynstolen, ( ni tjejer vet ju hur det där går till), så där går vi inte in på några närmare detaljer! ;)) 
Sköterskan är med och hjälper läkaren under ingreppet. Först ska en sond föras in i livmodertappen, där vätskan sen ska sprutas in. Jag är oerhört trång där, vet detta sen tidigare undersökningar, precis som ett litet knappnålshuvud och där ska en slang föras in. Mina ögon blir stora som tefat!! Hon tar fram en spruta, ni vet en sån där enorm sak som man ser i gamla sjukhusfilmer, med en rejält tjock och lång nål längst fram.
Ska den där in i mig, frågar jag chockad... Nej nej, lugnar hon. Den sprutar vi in vätskan i slangen med, den ska inte komma i närheten av dig, så ler hon och fortsätter.
Tur att jag har min väns hand att hålla hårt i.. Jag andas djupt och efter en hel del påtryckningar lyckas hon få in slangen, en liten ballong blåses sen upp för att vidga livmodertappen, just vid det tillfället känner jag en fruktansvärd smärta. Aj! Va ont det gjorde!!
Hon kan därefter påbörja införandet av koksalt, för att rena passagen inför kontrastvätskan. Det spänner i äggledaren och livmodertappen, det känns som en fruktansvärd mensvärk! Konstig känsla det där... Svår att beskriva.

Hon spolar sedan in kontrastvätskan och går in med ultraljudsstaven för att se om jag har något som blockerar. 
Börjar vid det här laget känna yrsel och sköterskan sänker ner mitt huvud mot golvet. 
Hoppas det är över snart, för jag märker att jag spänner mig mer o mer i rädsla för att svimma. 
Vi kikar på monitorn och ser att vätskan flyter genom fritt, glädjande besked. Inga blockeringar! Jippi!! :))

 

Undersökningen är över och färgen börjar komma tillbaks till mitt ansikte.

J får i januari lämna spermaprov på KSS i Skövde.
Detta samt blodprovet är i stort sett det enda mannen behöver göra i undersökningssyfte under utredningen...