Vi kom till sjukhuset, två dagar efter att vi varit där för att plocka ut våra ägg.
När vi kom upp på avdelningen fick jag byta om till de underbart fina sjukhuskläderna. Vi fick en sängplats och sen kom barnmorskan in och hämtade oss. Jag hade inte fått kissa på över en timme och ögonen gick i kors på mig. Man ska ha blåsan ganska full eftersom det hjälper till vid ägginsättningen. 
Fick sedan träffa vår läkare, hon som har utrett oss från början. Vid äggutaget hade vi en manlig läkare som vi aldrig träffat tidigare. Vi satte oss ner och hon berättade att de hade fått ut 6 ägg vid äggplocket.

Fem av dem hade ett ägg, den sjätte äggblåsan var tom. 
Alla fem äggen befruktades men bara två av dem påbörjade celldelningen.
Alltså skulle vi få ett ägg återinfört och ett ägg till frysen. Vi tyckte det lät lite med två ägg, men läkaren sa att äggen var jättefina i toppkvalité. 
Jag fick lägga mig i stolen och en manlig barnmorska kom fram och började förhöra oss om personnummer, så att allt går rätt till. Vi vill ju inte få fel ägg i fel person. När läkaren skulle ta sig genom min livmodertapp gjorde det jätteont, vilket jag visste sen tidigare. Hon försökte lirka lite, men det gick inte och jag blev genomsvett och mer o mer spänd där jag låg. Hon kallade på en sköterska som kom in och gav mig lustgas. Det var skönt, för nu kunde jag försvinna bort lite, under tiden som hon vidgade mig där nere. När hon tagit sig in med röret och sonden, slutade jag med lustgasen och kvicknade snabbt till. Vi tittade på skärmen och hon förklarar vad det är vi ser. 
Hon räknar ner och säger till oss att hålla ögonen på sonden. Plötsligt ser vi en liten vätskefylld blåsa som ploppar ur sonden och lägger sig i min livmoder. Det var vårt efterlängtade lilla ägg! ♥
Äggiset är äntligen på plats.

Det som sen händer är att ägget letar runt tills det hittar min slemhinna att borra ner sig i. Jag får ta vaginal medicin varje dag kommande två veckor, ett progesteron som ska hjälpa ägget att fästa.