Min fobi håller ett stadigt grepp i mig och jag är rädd...
Om en en halvtimme är det dags för min allra första spruta och jag har för närvarande nerverna på utsidan av kroppen. Jag fryser, är spänd i hela kroppen och nästintill svimfärdig. Händerna är som isbitar och allt snurrar så fort jag ställer mig upp.
Sitter med sprutan i handen och "försöker vänja mig vid den". Det känns lite bättre, men så snart jag blir medveten om att den ska in i min mage, då blir jag som en bebis och vill springa o gömma mig.
Låtsas som om jag inte finns.
Hela dagen har jag försökt sysselsätta mig och så länge jag gjort det har det gått bra och rädslan har hållits i schack.
Låtsas som om jag inte finns.
Hela dagen har jag försökt sysselsätta mig och så länge jag gjort det har det gått bra och rädslan har hållits i schack.
Min älskade L som är undersköterska kommer hit och hjälper mig.
Min förhoppning är att jag någon av injektionsdagarna kommer våga sticka mig själv, för då har jag lyckats ta kontroll över en del av min fobi. Alternativt att J gör det. Han tvekar inte på att ge mig sprutorna, men jag har svårt att släppa kontrollen och måste lita till 100% på personen som sticker och jag vet att L vet vad hon gör. Hon tar hand om mig, det kommer gå bra. ♥
Kl. 19.50
L kliver innanför dörren. Jag har myst ner mig under täcket i soffan och vi sätter oss o småpratar lite. Vi tar samtidigt fram sprutan och gör den klar. Jag sitter och håller i den ett tag, med nålen fullt synlig. Sist jag gjorde det var i Göteborg och då skakade min hand så sprutan höll på att fara ur mitt grepp. Denna gången var min hand stadig. :))
Jag fegade lite och lät en kylklamp ligga på magen ett par minuter, sen lutade jag mig bakåt i soffan.
Kl. 19.50
L kliver innanför dörren. Jag har myst ner mig under täcket i soffan och vi sätter oss o småpratar lite. Vi tar samtidigt fram sprutan och gör den klar. Jag sitter och håller i den ett tag, med nålen fullt synlig. Sist jag gjorde det var i Göteborg och då skakade min hand så sprutan höll på att fara ur mitt grepp. Denna gången var min hand stadig. :))
Jag fegade lite och lät en kylklamp ligga på magen ett par minuter, sen lutade jag mig bakåt i soffan.
Hon tar ett rejält tag i magfläsket och innan jag fattar vad som hänt är nålen inne. Hon trycker på knappen och medicinen tränger in, räknar till tio och sen är det över. Jag kunde till och med titta när nålen var instucken i mig!
Det kändes inte alls, allt jag upplevde var en otrolig lättnad och glädje! Imorgon ska jag försöka ta injektionen själv. :)) Om jag fegar så vet jag att L finns bara fem minuter bort.
Det kändes inte alls, allt jag upplevde var en otrolig lättnad och glädje! Imorgon ska jag försöka ta injektionen själv. :)) Om jag fegar så vet jag att L finns bara fem minuter bort.
Ikväll har jag kickat min fobi i arslet och jag har fått bevisat att jag klarar det här.
Wihoo!! JAG ÄR SÅ LÄTTAD!! ♥
Wihoo!! JAG ÄR SÅ LÄTTAD!! ♥
skriven
Du är duktig vännen min! Är SÅ stolt över dig! <3