Igår fredag åkte vi till Göteborg för att göra ett ultraljud. Stressade hann vi bli när det var fullt i parkeringshuset och nästan omöjligt att hitta en parkering. Vi praktiskt taget sprang in på kliniken exakt då vi skulle få komma in till läkaren. Vi satte oss vid hennes skrivbord och pratade lite om undersökningen. Hon frågade hur allt gått och hur jag har mått under medicineringen. Sen fick jag gå bakom ett skynke och klä av mig, därefter gjorde hon ett ultraljud. Det är en helt vanlig undersökning, fast hon för in en ultraljudsstav och med hjälp av den kan man se allt från insidan på en stor dataskärm. Meningen med besöket var att titta på mina eventuella äggblåsor och se över deras utveckling. Sprutorna jag tagit hittills gör ju att det bildas fler mogna ägg än vanligt och allt såg jättebra ut.

Jag hade i snitt tio ägg på varje sida, vilket hon ansåg vara perfekt. Vi vill inte ha för många, då kan behandlingen komma att avbrytas, så där tog vi en lättnadens suck! :))
Jag har svarat "lagom" på medicineringen och hade många fina äggisar. De största var 18 mm, några 14 mm och vissa 12 mm. När äggen börjar bli redo brukar de vara kring 18-20 mm. 

Jag tar fortfarande min nässpray som ska stoppa kroppen från att ägglossa, men de största äggen kan ändå "spricka". Detta hade redan hänt med ett av dem. Ingen fara sa läkaren, äggen finns kvar i mig och även om dess skal spricker kan vi fortfarande ha en chans att använda dem. 

Allt såg kort och gott jättebra ut! :))

Vi fick sitta ner i väntrummet medans vår läkare planerade in kommande dagar och efter 5 minuter ropades vi upp av en helmysig undersköterska som tog med oss in i ett annat rum. Vi pratade om rädslan jag känner inför ingreppet och hon lugnade mig med att det finns metoder för att jag ska kunna slappna av. Hon informerade oss om hur vi ska ta den allra sista sprutan, den som startar upp min ägglossning. Vi kommer få blanda till injektionsvätskan själva och sen ta den på exakt samma sätt som vi gjort med de andra. 

Så här kommer följande dagar se ut:

Lördag 27/10

Här tar jag nässprayen som vanligt 3 ggr under dagen och min injektion ikväll vid 20.30.
Det blir den sista injektionen av Gonal F. (äggstimuleringsmedicinen)

Söndag 28/10

Nässpray morgon och vid lunch. På kvällen exakt 20.30 tar jag min ägglossningsspruta.
Här får man inte slarva med tiden utan det krävs att man tar den precis den tiden som läkaren bestämt. 

Måndag 29/10

Ingen medicinering alls. Jag ska vara på fastande mage och får inte äta något efter klockan 12 på natten mellan måndag och tisdag. Jag får endast dricka klar vätska. 

Tisdag 30/10

7.30 ska vi infinna oss på Sahlgrenska. Då kommer jag få en lugnande tablett, eftersom jag är sprutfobiker och känner stress inför ingreppet. En kanyl kommer sättas i mitt armveck så jag ska se till att jag redan när vi åker hemifrån har lagt på Emlasalva för att bedöva huden. Vill inte bli stucken utan den. :((

8.30 är vi inbokade i operationssalen för att ta ut äggen. 
Jag får morfin för att bli avslappnad och det finns även lustgas som jag själv bestämmer när jag vill använda. I rummet kommer det vara dämpad belysning eftersom äggen inte gillar ljus. Det spelas även lugn musik så att man ska känna sig extra avslappnad. J är givetvis med mig hela tiden, vilket känns oerhört tryggt! :))

Läkaren kommer sedan lägga lokalbedövning inne i slidan, på båda sidor vid äggstockarna och efter det för hon in en ultraljudsstav med en kanyl på. Med denna suger hon ut mina ägg som går genom en slang direkt in på ett labratorie där de tas om hand av personalen. När ingreppet är klart får jag lägga mig på ett rum och vila en timme och vi får då lite frukost.

10.00 får J lämna spermieprov. 

Efter det får vi åka hem.

Äggen ska befruktas genom mikroinjektion, vilket innebär att man sprutar in spermien i ägget via en nål. 

 

Resultatet hänger på ägg och spermiekvalitén och att äggen vid befruktning påbörjar sin celldelning. Allt kommer ske i en ny typ av apparat där man förvarar de befruktade äggen i en miljö som liknar livmodern. Vi har valt att delta i en forskning kring den nya utrustningen, där personalen aldrig behöver lyfta embyona ut och in ur dess trygga miljö. Med den här manicken kan de istället gå in med en kamera och titta till våra äggisar.
Det är fortfarande i forskningssyfte, men har redan visat resultat på förbättring eftersom de inte stör äggen i dess utveckling. Genom att vi är med i forskningsstudien bidrar vi till att få fram bättre utrustning för andra människor som är i samma situation som vi, samtidigt som det kan gynna oss själva. :))

Om äggen utvecklas och allt går som det ska kommer vi få åka ner till Sahlgrenska igen för att föra in ett av dem i mig. Detta kan ske antingen den 30/10 eller 1/11.