Ni får ursäkta om mina senaste inlägg uppfattas som klagovisor. 
Det går upp o ner varje dag och jag har blivit mer o mer känslomässig. Ena stunden har jag lätt för att gråta, andra skrattar jag och är glad som om inget hänt.

De senaste fyra dagarna har jag varje morgon vaknat med en fruktansvärd huvudvärk. 

Det är tydligen en vanlig biverkning av injektionerna och så snart jag är uppe på benen går det över.

Tack o lov! :))
Injektionerna går bra, blev lite ställd häromdagen när det plötsligt gjorde ont att bli stucken. Vi lyckades träffa en blodåder, så nu har jag ett gulligt litet blåmärke på magen. :))

 

Var hemma hos L ikväll igen och fick min dagliga dos. Tack o lov för att hon hjälper mig! ♥ 
Vi fick sticka två gånger, eftersom det var lite kvar i den första sprutan. Varenda liten droppe ska användas, inget får gå till spill. Det räckte dock inte till hela dosen, så vi fick helt enkelt ta resten i den nya sprutan. Jag överlevde denna gången också, men har de senaste dagarna känt att nu får det va bra. Jag är trött mentalt och är sjukt less på att bli stucken varje dag. Sen är det ju det här flängandet fram och tillbaka varje kväll, för att få hjälp med sprutorna. Det blir lite omständigt när jag inte vågar ta dem själv. 

 

 

I det stora hela så går medicineringen jättebra. Jag hade förväntat mig att få kämpa fysiskt och mentalt varje dag med injektionerna, men nu har jag på ett konstigt sätt vant mig och jag vet att jag klarar av det där lilla sticket. 
Jag går inte och oroar mig hela dagen som jag gjorde inför första injektionen.

Imorgon förmiddag är det dags för ett blodprov, där man ska se hur min hormonnivå ligger till. Längtar ju inte ihjäl mig precis, men M är så gullig och följer med mig till vårdcentralen. ♥
Jag blev lite skrämd sist jag var där, då jag tuppade av mitt i väntrummet efter provtagningen, så denna gången är jag inte lika kaxig som jag var då. Tack o lov att det finns underbara vänner som kan ställa upp och hålla handen när det behövs! ♥