Idag kom min mens, fem dagar sen men nu är den här. Jag ringde därför barnmorskan på IVF avdelningen i Göteborg för att ändra vissa datum i dagboken. 
Jag beräknades få min mens 5/9 och nu ändrades därför dagen för uppstart av medicineringen. 
Vi gick tillsammans genom min dagbok, tidigare skulle jag börjat spraya mig den 25/9, nu blir det istället den 30/9.

Nu är det bara att köra på som vanligt! ;))
Vi har fortfarande en chans att bli befruktade på naturlig väg denna cykeln. 
Jag kommer börja spraya mig vid utsatt datum och mensen ska komma en vecka efter det. OM den inte gör det, så får vi göra ett gravtest. Det är inte farligt att spraya sig i början av en graviditet, men skulle det visa sig vara positivt så slutar jag givetvis omgående. 

 

Det har för övrigt varit några turbulenta månader i vår relation. Sånt här tar på krafterna, speciellt hos mig. 
J har renoveringen av sin lägenhet att tänka på, samtidigt som han jobbar heltid. Han är inte så bekymrad över kommande process, ganska naturligt eftersom det är jag som ska behandlas. Han har lite mer känslomässiga tankar, än fysiska. Jag går däremot o tänker på det som ska komma och eventuella konsekvenser av medicinerna. 
Rädsla för hur min kropp och mitt välmående kommer att påverkas. Jag är ju en person som lätt oroar mig inför det okända. Det leder till irritation från båda håll i relationen och vi har bråkat en hel del. Det går över snabbt, men en period känns det som om det varit något varje dag mellan oss.
Sista veckan har det blivit mycket bättre, både vår kommunikation med varandra och harmonin mellan oss har stärkts. 

Samtidigt är jag arbetslös och funderar på hur jag ska förklara en eventuellt kommande graviditet om jag skulle bli anställd. Det känns som om man ljuger för potentiella arbetsgivare, redan innan jag fått jobb. 

Nu kanske några av er tycker att det är galet att skaffa barn när jag inte har något arbete. 
Jag förstår er till fullo, men vill ändå förklara varför det blivit så här. 

Vi försökte bli med barn i två år, till slut fick vi komma in o få hjälp och då hade jag fortfarande jobb. 
Tyvärr uppstod det turbulens på jobbet mellan mig och min chef, då jag fick nog av att behandlas som skit!
Trist nog och högst opassande valde jag att gå, men då var vi redan inne i systemet och på väg till IVF kliniken i Göteborg. En chans vi inte kunde missa, eftersom väntetiderna är långa och min biologiska klocka tickar.
Det är tyvärr så att jag inte har många år kvar innan jag räknas som för gammal för att få hjälp.

Vi önskar att lyckas få minst två barn och därför kan vi inte vänta längre....